Av admin 
Ordet ståupp används som om det vore en genre. Det är snarare ett samlingsnamn för ett halvdussin format som har mikrofonen gemensam och inte mycket mer. En publik som köper biljett till fel format får en helt annan kväll än den förväntade, och besvikelsen brukar formuleras som att komikern inte var rolig när problemet i själva verket var att formen missförstods.
Nedan går jag igenom sex av dem, vad var och en kräver av utövaren, och vad de betyder för dig som sitter i salongen.
Klubbkvällen
Grundformen. Fyra till sex komiker, en konferencier, mellan tio och tjugo minuter var. Materialet är oftast beprövat, alltså sådant som redan överlevt några rum.
Det som gör formatet svårt är korta set. Man hinner inte bygga en värld, vilket betyder att varje idé måste stå på egna ben och landa inom någon minut. Komiker som är starka på klubb är därför inte alltid starka på soloshow, och tvärtom. Det är två olika discipliner som råkar dela verktyg.
För publiken är klubbkvällen den bästa formen att upptäcka nya namn i. Du ser fem personer för priset av en, och du behöver inte gilla alla.
Soloshowen
En person, sextio till nittio minuter, ofta en genomgående tråd. Här är hantverket ett annat: det handlar lika mycket om struktur som om enskilda skämt.
En bra soloshow har återkommande motiv som byggs upp tidigt och betalas ut sent, vilket ger det sista tjugominuterspartiet en tyngd som ingen klubbspelning kan uppnå. Det är också därför en soloshow tål allvarligare partier. Publiken har suttit tillräckligt länge för att följa med i ett skifte.
Ett vanligt missförstånd är att soloshowen är klubbmaterialet ihopsatt. Det är den nästan aldrig. Materialet skrivs mot formen från början.
Testkvällen
Nytt material, ofta med anteckningar i handen, i en liten lokal mitt i veckan. Biljetterna kostar en bråkdel och kvaliteten är avsiktligt ojämn.
Det som mäts är inte om något är roligt utan var i meningen skrattet kommer, hur länge det håller och om det finns ett andra skratt efter det första.
Ett skratt som kommer en halv sekund för tidigt betyder att slutklämmen ligger på fel ord. Ett skratt som kommer men inte håller betyder att premissen bar men vändningen var svag. Tystnad efter en rad som borde fungera betyder oftast att publiken inte accepterade utgångspunkten.
För den som är nyfiken på hantverket är detta den intressantaste kvällen som finns. För den som vill garanterat skratta är det fel kväll.
Improvisationen
Formatet står tekniskt utanför ståupp men delar publik och lokaler. Här finns inget material alls. Scenerna byggs på förslag från salongen och på regler som utövarna följer utan att förklara dem.
Kvaliteten svänger våldsamt mellan kvällar, av det enkla skälet att ingenting är förberett. En bra improkväll är den roligaste form som finns eftersom publiken vet att det inte går att fejka. En dålig är plågsam av samma anledning.
Roasten
Ett format där en person systematiskt hånas av andra, med den utsattes uttryckliga medgivande. Det ser aggressivt ut och är i praktiken det mest omsorgsfullt förhandlade formatet av alla, eftersom gränserna sätts i förväg mellan de inblandade.
Publiken hör hårda saker. Det de inte hör är samtalet dagen innan där det bestämdes vad som var tillåtet. Det gör att en roast som ser oplanerad ut nästan alltid är hårdare regisserad än en klubbkväll.
Livepodden
Det format som vuxit snabbast och som förvirrar mest. Två eller fler personer samtalar på scen, ofta med mikrofonstativ och bord, ibland med inspelningsutrustning.
Kvällen är inte skriven. Den är kurerad, alltså planerad i ämnen men inte i formuleringar. Det ger ett lägre skrattfrekvens än en klubbkväll och ett annat värde: närvaro och igenkänning snarare än täthet i materialet.
Den som köper biljett i tron att det är en ståuppshow blir oftast besviken. Den som vet vad det är får något annat och ofta bättre.
Så väljer du rätt kväll
Fyra frågor räcker.
- Vill du upptäcka eller bekräfta? Klubbkväll om du vill hitta nya namn, soloshow om du redan vet vem du gillar.
- Hur mycket ojämnhet tål du? Testkvällar och impro är billigast och mest oförutsägbara. Soloshower är dyrast och säkrast.
- Hur stort är rummet? Skratt är socialt och behöver studsa. En full liten lokal ger nästan alltid fler skratt än en halvfull stor.
- Vilken veckodag? Tisdag och onsdag är testkvällarnas hemvist. Fredag och lördag är de kommersiella kvällarna, ofta med två föreställningar där den sena har ett annat tempo.
Utbudet är rörligt och de mindre scenerna marknadsför sig sällan brett, vilket gör att man behöver leta samlat snarare än klubb för klubb. För stand up Stockholm och motsvarande utbud i andra städer finns tjänster som listar kvällarna på ett ställe, vilket löser problemet att man annars behöver veta vad man letar efter innan man kan hitta det.
Språket är en teknisk begränsning, inte en detalj
Ett skämt är beroende av ordföljd. Vändningen måste ligga sist, eftersom hjärnan låser sin förutsägelse när meningen känns avslutad. Det innebär att svensk grammatik direkt påverkar hur material kan byggas.
Svenskan placerar ofta verbet tidigt, vilket gör att den avgörande informationen behöver skjutas mot slutet med andra medel. Det förklarar varför svenska komiker arbetar mer med paus och betoning än med syntaktiska överraskningar.
Dialekt och regionala uttryck är en annan resurs. Institutet för språk och folkminnen dokumenterar variationen i svenskan, från uttal till lokala ord, och den variationen är råmaterial i humor på ett sätt som sällan uppmärksammas. En vändning som bygger på ett ord som betyder olika saker i Skåne och Norrland fungerar bara i den ena halvan av landet, vilket är ett reellt problem på turné.
Detta är också skälet till att direktöversatt material sällan bär. Skämt som översätts från engelska tappar oftast rytmen även när innehållet överlever, och de engelskspråkiga klubbkvällar som finns i Stockholm och Malmö är därför inte översatt svensk ståupp utan en parallell scen med egna utövare.
Vem äger ett skämt
Materialet är komikerns levebröd, och frågan om rättigheter är mer konkret än de flesta tror.
Ett framfört ståuppset kan utgöra ett litterärt verk i upphovsrättslig mening, förutsatt att det når över kravet på verkshöjd. Skyddet uppstår automatiskt när verket skapas, utan registrering, och Patent- och registreringsverket informerar om vad upphovsrätten omfattar och var gränserna går mot andra immaterialrättsliga skydd. Enskilda idéer skyddas däremot inte, bara den konkreta utformningen, vilket gör att två komiker kan ha samma premiss utan att någon gjort något fel.
Praktiskt betyder det två saker för dig i publiken. Filmförbudet på klubbarna handlar inte om känsliga artister utan om att material som sprids i korta klipp är förbrukat innan turnén ens börjat. Och den där anteckningsboken på scenen är i juridisk mening ett arbetsmaterial, inte en rekvisita.
Det som gör publiken till en del av apparaten
Till sist en sak som sällan sägs rakt ut. Ståupp är den scenkonst där publiken har störst direkt inflytande över kvaliteten på det som framförs.
Ett rum som skrattar högt ger ett bättre framförande åt alla som sitter i det, eftersom komikern justerar tempo efter respons. Ett rum som skrattar tyst får ett försiktigare set. Det är inte artistens humör utan ren mekanik.
Så: sitt tätt, kom i tid, låt bli telefonen, och skratta högt när något är roligt. Du betalar samma pris oavsett, men du får olika mycket för pengarna.